Har varit allmännt nerstämnd en längre tid nu. Ingenting är så som jag skulle vilja. Viljor, tankar, problem. Problem som inte kommer någon vart utan bara står kvar som en tickande bomb som bara väntar på att få explodera. Det känns iaf inte som att det är långt dit..

Jag står utan svar på mina frågor om vad jag ska ta mig till med allt? Det känns som att vilken väg jag än tar så kommer jag tillbaka till samma ställe igen.

Jag borde stänga av Patrik Isakssons texter som spelas i mina högtalare och lägga mig till rätta i sängen, men jag har ingen ro till att sova.